Ja, en får tacka...

Så var det då dags. Det blev inget tvåårsjubileum för mig. Redan i november kände jag mig trött - diskussionstrött, bloggtrött, nättrött och bara allmänt trött. Sen dess har jag funderat på om jag ska fortsätta eller lägga av med bloggen. Lägga av det där internetet helt kanske. Jag känner ingen inspiration längre, det tar bara emot numera, så...
Jag får tacka för mig, det har tidvis varit väldigt roligt att hålla på att pula här men nu är det tid att gå vidare. Det känns tråkigt men så får det bli.

Jag låter bloggen ligga kvar tillsvidare, men den kommer troligen att stängas inom kort. Tillfälligt eller för en längre tid vet jag inte. Kanske jag raderar bloggen eller tar bort inlägg, det får tiden utvisa.
Men för nu...ha det så bra, och ta hand om er och varandra.

Away from keyboard - Irl

2009 pågick rättegången mot de fyra som ansågs ligga bakom sajten Pirate bay. Jag försökte följa rättegången live via radio och bloggar. Spännande var det och bitvis sjukt roligt. Spännande t.ex  när man fick höra att Pirate bay låg nere, men att den åtalade Swartholm Warg satt och knappade på en dator, och en stund senare hördes jublet - sajten uppe igen! Roligt när samme åtalade recenserade domaren (eller åklagaren, minns inte) med - fritt ur minnet - gubbjäveln är ju inte klok i huvet. Så brukar inte åtalade yttra sig mitt under rättegång, och i sitt sammanhang lät det faktiskt himla kul.
Nu är den här, filmen TPB.AFK!  Som utläst alltså blir - The Pirate Bay.Away from keyboard. Den hade lika gärna kunnat heta TPB. Away for trial, för det är rättegångarna filmen handlar om. Intressant nog så, fast jag gärna hade sett en film som visade mer av personerna bakom och deras bevekelsegrunder.

De fyra åtalade var alltså; Gottfrid Svartholm Warg med nicket Anakata, Fredrik Neij (TiAmo), Peter Sunde (Brokep), och Carl Lundström. Lundström var aldrig inblandad i sajten utan var bara finansiär. Alla fyra dömdes till fängelsestraff och svindlande, jag skulle säga löjeväckande, skadestånd.

I filmen framstår de tre som mycket olika personer och personligheter. Anakata kallas av en del för ett tekniskt geni och domaren frågar honom om han är det. En fråga han vägrar svara på, förståeligt nog. Han framstår onekligen som oerhört begåvad med en speciell sorts hjärna som går på högvarv, en hjärna som han också knarkar ner fullständigt till slut. Brokep är den politiskt korrekte miljöpartisten som drivs av ideella skäl. TiAmo halvt alkoholiserad med vissa åsikter högerut, med ganska osäker när han är nykter.

Så här framstår de alltså, men om det stämmer vet man ju inte. Peter Sunde har själv recenserat filmen på sin blogg Copy me happy, och han är kluven och ganska kritisk till det urval som filmaren gjort av det digra materialet film.

Hur som helst är det ett intressant dokument. Både för oss som följde det hela, och för dem som aldrig satte sig in i vad det handlade om. Filmen hade premiär igår på Berlinfestivalen och finns att ladda ner här. Alldeles lagligt också, det är filmaren själv som lagt upp den.

Gott Nytt År 2013

Gott nytt år till alla läsare och alla andra också.  En speciell nyårshälsning till alla som läst och kommenterat under året; Beda, Maja, Hmm, Johnny, Clam, Niklas, Marianne Johansson, Bitten, "Anonym" 1, 2 och 3 :).  Jag har säkert glömt någon, påminn i så fall.

En särskild hälsning till SysterDyster där uppe i himlen (utan dig hade jag aldrig börjat blogga alls).

På den här bilden hälsar det nya året på det gamla. Det var åtminstone så jag tolkade det som liten glytt, eller nja det var en av mina tolkningar. Jag tolkade lite varefter som man gör som liten.

Weihnacht - Zwischen den Tagen

Nu stilade jag allt! Jag är inte säker på att det blev helt grammatiskt korrekt, min tyska är lite rostig. Finns ens begreppet mellandagarna i Tyskland på samma sätt som i Sverige?

Numera känns mellandagarna bara som en trist transportsträcka tills nyår för min del. Ett avbrott som gör att julen inte riktigt är jul längre på det sätt som den var en gång. Tre dagar ...poff så var det inte mer med det.

Jag behöver bara gå tillbaka till den tid när dottern gick i skolan och hade jullov. Ofta var jag ledig hela veckan också, och julen varade från julafton tills nyår.

Längre tillbaka när jag var liten var julen ett enda långt julkalas. Julafton firades kanske med bara närmaste familjen, men sen åts det julmiddag hos oss med hela släkten en dag, hos mormor/morfar en dag, hos Morbror B en dag, morbror T en dag, grannfamiljen T en dag, grannfamilj B nästa dag osv. Det pågick ofta länge och vi barn hann leka jullekar och spela spel och leka i snön om det fanns nån.

Var vi den sista generationen som fick vara med om detta? Jag tror det faktiskt. Jo jag vet att man bör bejaka allt det nya, men ibland vetetusan om jag tycker allting nytt automatiskt är trevligare.

Julefrid.

Bättre än så här blir det inte!
Jussi Björling sjunger O Helga Natt till bilder som måste ha tagit uppladdaren en evighet att få ihop.
Vilken magnifik röst han hade Jussi!
Jag hade en fröjdefull jul, och tänker ägna resten av julen åt att läsa julklappsböcker och titta på gammal film. Tyvärr har inte SvT satsat på en stor dramaserie i jul (minns Fanny och Alexender) utan vi får Camilla Läckberg istället :(
Men det går så bra ändå - God Fortsättning!

Jag ska kanske avslöja någon riktigt bra klapp i morgon. Äsch jag kan inte vänta :)

Jag avslöjar ju inget. Missarna är välkända här i min marginal och i alla filmsnuttar. De här knapparna ska jag gå och ståta med, så om ni ser nån med sån knapp så vet ni :)

Resten av julklapparna håller jag för mig själv tills vidare. En del måste få vara privat trots allt.

GOD JUL 2012

En riktigt god jul önskar jag alla läsare med en bild på förra årets veganska julaftonsmiddag. En aning suddigt men det får duga.

Tänkte också dela med mig av en bild på mig själv. Jodå, men tji fick ni för här är den ;) Jag tror att jag kanske är 8 år här när jag fått det ärofyllda uppdraget.

 

Dagens Constanza - Dam- och herrcyklar

Ibland känner jag mig som George Costanza i Seinfeld. Jag funderar på vanliga saker i tillvaron som verkar obegripliga och som jag aldrig sett en förklaring till. George funderar i ett avsnitt på varför offentliga toaletter har en decimeter mellan dörren och golvet. Jag skrattade högt när jag såg avsnittet och tänkte att jag ofta undrat detsamma, och aldrig har jag sett en vettig förklaring. Antingen är dörren låst eller så är den inte. Varför har man då utrymmet ner till golvet så man kan glo in på folks fötter för att se om det finns någon där? Har det med översvämning om rören brister att göra?  George pratar med sin flickvän om saken och säger 'visst är det intressant' och får det överlägsna svaret 'Nej George det är inte intressant'. Höö, det är det väl? Jag förstår att han dumpade henne.

Jag har länge funderat på dam- och herrcyklar. Varför har herrcyklar en stång däruppe? Det kan väl inte vara särskilt praktiskt för någon, varken damer eller herrar?
Varför liksom? Vad är den där stången till för? Gör inte den det svårare för små pojkar att lära sig cykla kan jag undra, och minns att i min barndom fick pojkar ibland börja med en flickcykel i största hemlighet. Fruktansvärt skämmigt! Är skillnaden bara en könsmarkör eller finns det en förklaring? Ja så där kan jag plötsligt sitta och fundera.

Pausinlägg - igen.

Jag har av uppenbara skäl tappat gnistan en hel del när det gäller bloggandet. Det blir antagligen en längre paus, men jag tänker inte lägga ner utan kommer igen så småningom. Om inte annat så är jag tillbaka med julstök och Nobelfesten i December.
                             Lite musik så länge.

                       Text av en av mina favoritpoeter,
                        Christina Rossetti (1830-1894).
                            

Nobelpriset och personliga favoriter

Jag tänkte att jag bättre sent än aldrig skulle kommentera årets Nobelpris i litteratur. Det är tradition att jag gör det, ända sen ähhm... förra året.
Nobelpriset till Mo Yan alltså. En författare som jag bara hört talas om vid vadslagningar när det är Nobelprisdags. Enligt Svd är Mo Yan en psudonym och han heter egentligen Guan Moye.
Han skriver om landsbygden i Kina och täcker hela 1900-talets historia. Peter Englund beskrev Mo Yan som en blandning av Faulkner och Dickens och det låter ju onekligen intressant. Men trots det kommer jag inte att utöka min lista över lästa Nobelpristagare med Mo Yan i en nära framtid. Han lär skriva rejäla tegelstenar varav en var på över 600 sidor, och kanske jag pallar det i framtiden men inte just nu.

Men för att inte vara helt ovetande om Mo Yans litterära värld har jag införskaffat filmatiseringen av en av hans böcker - Det röda fältet, originaltitel Hong gao liang. Sorghum i den engelska titeln syftar på ett gräs som används vid brännvinstillverkning i Kina.

Jag får väl återkomma med en recension när jag sett filmen.
Jag har tittat på min lista över lästa Nobelpristagare och försökt komma på en favorit, men det är svårt. Det får bli några stycken i stället.
T S Eliot
Eugene O'Neill
Doris Lessing

Den listan kan nog ändras hit och dit när jag läst om en del författare, men det här är vad jag kommer på just nu. Har ni några favoriter?