Efter att ha tagit del av alldeles för mycket kvittrande i sociala
medier, så har jag kommit till slutsatsen att det bara finns en sorts
kvitter jag gillar riktigt.
Man får lyssna noga, men nog hörs de små liven.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nä, man behöver inte veta vad ngn:s granne missade att få ned i sopnedkastet. Exempelvis. Info-stressen är hög nog ändå. i vår tid gäller det att sovra, inte att samla. Då blir det som sagt utrymme för lite naturkvitter också.
SvaraRaderaJa, ibland kan man fastna i nätet s.a.s, och det är inte bra. Jag varken facebookar eller twittrar, det är kulturer jag varken förstår eller gillar.
SvaraRaderaHär tänkte jag närmast på kvittrandet på twitter. Jag har av ren nyfikenhet dykt in och följt några taggar då och då det senaste halvåret, och maken till idiotier och låg nivå får man leta efter, allra mest hos "twittereliten" och diverse wannabees. Det verkar mest gå ut på att man ska bräcka varandra i att vara allra MEST någonting, för att kunna klättra i hierarkin i kompiskretsen.
Jag fick nog av det hela under schlagerfestivalen när något snille skrev ungefär - i går fick Norge en ny Anders Brevik. Sångaren slaktade norska folket!
Hur kommer man ens på tanken att skriva nåt sånt?!
Jag tänker ofta att om detta är vår elit, så Gud hjälpe oss alla.
Det låter som på min gård ungefär, rena djungeln!
SvaraRaderaFågelkvitter, vindsus och vågskvalp - bland de bästa ljuden. Jag håller med om twitter - för det mesta obegripligt att någon får ut något av det överhuvudtaget. Ganska konstigt att såpass många håller på.
Hoppas allt är bra i försommaren!
Jag håller med om ljuden Maja. Utan den lummiga innergården med alla fåglar hade jag inte bott kvar här, den gör att det går att stå ut med det mesta, man hör varken trafik eller andra ljud från gatusidan. Jag har bott i miljonprogramshus ett flertal gånger i yngre dagar, ibland med bara en parkeringsplats utanför huset, idag skulle jag bli helt deprimerad av sånt. Ju äldre jag blir desto mer behov får jag av att ha lite natur omkring mig.
SvaraRaderaJag har sån tur att jag har nära till vattnet och skogiga områden där jag bor. Det är vad jag saknar mest när jag är utomlands. Det är inte riktigt samma sak med pinjer och cypresser och sånt, som med den svenska lövskogen. Min kamera är trasig, måste köpa en ny för att fota och filma katterna. Hej hej
SvaraRaderaJa, du borde absolut filma katterna!
SvaraRaderaJag är glad att jag upptäckte filmfunktionen på min kamera. I början trodde jag att den var mycket sämre än den är, och att minnet bara klarade småsnuttar på halvminuten. Det är ingen dyr eller avancerad kamera alls men klarar mycket mer än jag trodde. Det är suveränt att filma katter eftersom de rör sig så snabbt och kan vara svåra att fånga på foto, de kommer mycket mer till sin rätt på film tycker jag.
Det retar mig att jag inte upptäckte filmfunktionen innan jag åkte till Italien. Vad roligt det hade varit med lite filmminnen från Florens!
Ja, det är väldigt mycket värt - jag filmade en del i Mexico, det är roligt att ha kvar för det fastnar ju så mycket mer av miljön, inte bara ljud utan även stämningar osv, än på ett foto. Jag har gjort kattfilmer också, men de har varit svåra att få över till bloggen, det har tagit evigheter. Min kamera var inte alls dyr heller, elektronik är egentligen ganska billigt idag. Så det ska bli en ny kamera i sommar.
SvaraRaderaFörsta gången jag skulle föra över en video till bloggen tog det så lång tid att jag gav upp. Sen dess laddar jag i stället upp alla på YouTube först, det går mycket snabbare och det är ju så lätt att få in dem på bloggen sen.
SvaraRaderaDet tog några timmar innan jag lärde mig att redigera och ladda upp, men det var sannerligen värt det.
Jag håller med, fågelkvitter är det bästa för öronen och hjärnan och själen. Harmoni på det bästa sättet. Blundar man får man en trädgård.
SvaraRadera/Beda
Hej Beda, och hjärtligt välkommen hit! Det är roligt att se ett nytt ansikte här, om man nu kan säga så. Klart man kan förresten, jag sa det ju nu.
SvaraRaderaPrecis, det är bara att blunda, eller att bara titta på trädkronorna och tänka bort resten. Fram tills för sex sju år sen var jag alltid på landet några veckor varje sommar hos mina föräldrar, numera blir det bara dagsutflykter, och det räcker inte riktigt för mig. Tur att man kan låtsas då :)
Föreställningsförmågan är en bra gratissajt! :)
SvaraRaderaTack för välkomnandet!